• En kort presentation av min kennel..och lite om mej!

Jag heter Annethe Andersson. Född och uppvuxen i de småländska skogarna, närmare bestämt i det lilla samhället Nissafors alldeles utmed Nissastigen (väg 26). Om jag säger att Isaberg, södra Sveriges alpina centrum ligger alldeles invid så vet du kanske var du är!

Nåväl , efter avslutat gymnasium på Segerstads lantbruksskola lämnade jag hemmets lugna vrå och började min yrkeskarriär. Jag startade på ett familjejordbruk på underbara Öland, därefter småsejourer i Småland och så småningom 1981 hamnade jag på Kåhögs gård strax utanför Partille.

1986 läste jag till husdjurstekninker vid SLU och fick därefter jobb som sådan i Halland på dåvarande Hallands Semin . Där jobbar jag efter 25 år än idag, även om vi numera ingår som en del av Växa Sverige.

Hur blev det just västgötaspets?...

Jo, efter Segerstad fick jag jobb som lantarbetare på Öland. Där fanns en 50 kors besättning och till hjälpreda med korna fanns en ganska originell lite vovve. Han var snabb, allert, ivrig, vaken, (ingen smög sig obesedd fram på gården) och alltid på G! Han var dessutom oregistrerad och köpt hos grannen och så var det ju färgen.

Men....jag föll för denne lille vovven och jag kunde aldrig riktigt släppa tanken , även om andra raser också fanns med under åren när jag tänkte skaffa hund.

Men första hunden som kom till föräldrahemmet var en blandis med västgötaspets/tax . När jag ringde hem till mina föräldrar och tjatade sönder dom sa pappa till slut; ja okej då., men det skall vara en hane!!.....jag kom hem med en tik...hon hette Zita, men kallades för Nuttis och var en solstråle för mor o far i 14 år!

MIN FÖRSTA EGNA VÄSTGÖTE!

Viskans Lisa...för mej var hon som högsta vinsten på Lotto!!..

När det var dags att välja valp hos Ella Claesson på Viskans kennel, så var det aldrig nån tvekan...Lisa valde mej inte tu tal om saken! Hon spatserade upp i mitt knä där jag satt på golvet och så hade hon bestämt sej!! Så fick det också bli.

På den tiden fanns det inga tankar på varken valpar eller kennel, inte heller utställning.

Men efter ett tag förstod jag av kommentarer från hundfolk att min lilla Lisa var ganska fin!

Lisa blev 1994 rasens andra svansade hund som blev svensk utställningschampion! Hon fick tre kullar valpar (14 st). Lisa var min allra bästa vän under 13 år och än idag så kan det krypa fram en tår när jag blir påmind om denna lilla underbara varelse. Lilla Grynet som jag älskade dej!!!!!

Har man en västgöte så har man snart en till...och en till...och kanske en till....från Lisas först kull blev en stubbsvansad hane med megastora grisskära öron kvar. Han visade sej efter en långsam start bli en riktig svan. Hans namn var Lejondalens Amos-Pärson. Som 13-åring blev han 2008 BIR på Öland!

amoshundar

Så var det ju Kalle... min store fine vackre Hackspettens Mr BMW. Han kom till mej som 20 månader gammal. Lite kaxig var han och med ett enormt EGO, han tyckte att han kunde allt och var störst på planeten. Matte var hans stora idol genom hela livet!

kalle

Men, men livet har sin gång och man får nya härliga vovvar att hålla av och göra roliga saker tillsammans med.

Dock var det dessa tre små vänner som var först...

Lisa..mitt livs kärlek, Amos...min älsklingsgosse och Kalle mitt hjärta...de var mina tre första västgötaspetsar.

De gjorde mitt liv underbart varje dag, att få vara deras matte under alla dessa år var en gåva.

Jag tänker på dem och saknar dem...älsklingar!